Hur är läget?
Hur är läget?
VAD HÄNDER OM DET ÄR ANDRA VECKAN I JANUARI OCH MAN SKRIVER EN TEXT OM INGENTING I VERSALER? KAN MAN LÅTSAS SOM ATT DET PÅGÅR NÅGOT DRAMA UTANFÖR FÖNSTRET DÅ? FASTÄN DET BARA ÄR DET GAMLA VANLIGA SLASKREGNET SOM ÖSER NER? ELLER SKULLE FOLK TRO ATT MAN HAR TAPPAT DET? FÖR OM DET ÄR NÅGON GÅNG MAN BORDE TAPPA DET BORDE DET VÄL ÄNDÅ VARA I ANDRA VECKAN AV JANUARI?
JAG KAN LÅTSAS ATT JAG FÖRSÖKER SKRIKA NÅGOT TILL NÅGON JAG ALDRIG TRÄFFAT TIDIGARE PÅ EN NATTKLUBB. ÄR DET INTE SÅ HÄR ALLA KONVERSATIONER MED FRÄMLINGAR PÅ EN NATTKLUBB ÄR FÖRRESTEN? OCH ÄR DET BARA JAG SOM NICKAR OFÖRSTÅENDE TILL VARJE ORD DESSA FRÄMLINGAR YTTRAR? OCH JAG SKRATTAR NÄR FRÄMLINGEN SKRATTAR FÖR JAG MISSADE SKÄMTET.
OCH KANSKE VAR DET INGET SKÄMT. KANSKE SA FRÄMLINGEN BARA NÅGOT TOTALT OINTRESSANT OM TILL EXEMPEL SLASKREGNET UTANFÖR FÖNSTRET ANDRA VECKAN I JANUARI. FAST FRÄMLINGEN SA DET I VERSALER OCH DÅ HÄNDER DET I ALLA FALL NÅGONTING VÄRT ATT REAGERA PÅ.
Här hittar du lite ord som fötts under totalt briefriade omständigheter.
Januariversaler
VAD HÄNDER OM DET ÄR ANDRA VECKAN I JANUARI OCH MAN SKRIVER EN TEXT OM INGENTING I VERSALER? KAN MAN LÅTSAS SOM ATT DET PÅGÅR NÅGOT DRAMA UTANFÖR FÖNSTRET DÅ? FASTÄN DET BARA ÄR DET GAMLA VANLIGA SLASKREGNET SOM ÖSER NER? ELLER SKULLE FOLK TRO ATT MAN HAR TAPPAT DET? FÖR OM DET ÄR NÅGON GÅNG MAN BORDE TAPPA DET BORDE DET VÄL ÄNDÅ VARA I ANDRA VECKAN AV JANUARI?
JAG KAN LÅTSAS ATT JAG FÖRSÖKER SKRIKA NÅGOT TILL NÅGON JAG ALDRIG TRÄFFAT TIDIGARE PÅ EN NATTKLUBB. ÄR DET INTE SÅ HÄR ALLA KONVERSATIONER MED FRÄMLINGAR PÅ EN NATTKLUBB ÄR FÖRRESTEN? OCH ÄR DET BARA JAG SOM NICKAR OFÖRSTÅENDE TILL VARJE ORD DESSA FRÄMLINGAR YTTRAR? OCH JAG SKRATTAR NÄR FRÄMLINGEN SKRATTAR FÖR JAG MISSADE SKÄMTET.
OCH KANSKE VAR DET INGET SKÄMT. KANSKE SA FRÄMLINGEN BARA NÅGOT TOTALT OINTRESSANT OM TILL EXEMPEL SLASKREGNET UTANFÖR FÖNSTRET ANDRA VECKAN I JANUARI. FAST FRÄMLINGEN SA DET I VERSALER OCH DÅ HÄNDER DET I ALLA FALL NÅGONTING VÄRT ATT REAGERA PÅ.
På flykt
Det är februari och långkalsonger-under-jeansen-kallt. Klockan är inte så mycket än men det vet inte himlen om, det är bäcksvart. Jag lämnade honom på baren för en halvtimma sen och klev precis av vid min hållplats. Vi hann dricka två öl innan jag inte ville vara där längre. Vi tog oss igenom ytterligare en innan jag reste mig och gick. Jag höll mig själv i handen hela vägen hem. Dels på grund av minusgraderna men kanske också som något slags patetiskt stöd.
Kanske är det en kronisk februari-effekt den där ensamheten. Man måste vara sin egna bästa vän, annars går man under. För hur många famnar man än försöker värma sig i tycks de där bistra minusgraderna ändå krypa en under skinnet så här års.
Jag skapar ett stort rökmoln med mina andetag och går rakt igenom det. Jag möter ingen på vägen hem. Tror jag i alla fall. Min blick är envist fäst på trottoaren under mig. Jag försöker spela upp dejten i mitt huvud igen men jag har redan glömt allt. Min hjärna vill inte registrera dem längre; personerna som bara kommer och går i mitt liv. Jag känner mig tacksam för det. Varför skulle jag vilja spara minnena av dem? De påminner bara om den kroniska ensamheten.
Plötsligt blir jag otroligt trött. Behöver lägga mig ner exakt nu. Utan att ta blicken från trottoaren börjar jag jogga. Komma hem fort. Komma bort från kylan. Om det nu mot alla odds skulle vara någon som ser mig tror de väl att jag flyr från något. De har inte helt fel. Februari i ett nötskal. Det enda man kan göra är att ständigt vara på flykt – det är trots allt bara det som kan hålla en varm i de där minusgraderna.
GÖTEBORGSPOESI
Det är höst nu.
Sverige är kanske aldrig så stiligt som i september. Så fort termometern visar under 17 grader åker de fram. De onoppriga kapporna, de nya skorna. Det är fortfarande lite för varmt för mössa, men ingen bryr sig. Vi har längtat efter det här. Lager på lager på lager. Grått, svart, lila, grönt. Stickade tröjor och mörkröda läppstift. Vi skaffar nya frisyrer och pratar med alla som korsar våra vägar om hur vi ska bli bättre på att ta hand om oss den här hösten. Hur doftljus och spinningpass ska rädda oss från novembermörkrets kalla klor. 23e gången gillt.
Vi börjar skolan. Börjar jobbet. Blöta paraplyer droppar ner på byxor och skor i trängseln på spårvagnen. Det känns bra. Det bor en stark gemenskap i de där mörka molnen. Vi är som grodyngel. Födda i vattenpölarna gjorda av Göteborgsregnet. Regnet som gör marken till lera. Som gör himlen ännu mörkare än vad den redan är. Regn som fastnar på huden och gör kinden kall. Vi möts i det. Känner oss hemma igen efter en sommar med en värme som kändes som ett sms-lån. Redan efter två veckor av sol och glödande hetta började vi känna oss vilsna i hur vi någonsin skulle orka vara utomhus så mycket, orka dricka så mycket kall öl och ta på oss lagom lite kläder.
Äntligen får vi någonting att gnälla på igen. Sex månader fyllda av klagomål över kyla, mörker och regn väntar oss.
Mmm. Nu njuter vi.
Halva priset på glass
Världen vändes uppochned bara så där. Landet fylldes av rädda människor, giriga människor, nonchalanta människor, förtvivlade människor, ensamma människor, handfallna människor, hoppfulla människor, hopplösa människor. Hem blir borgar. Skogen ett vardagsrum. Telefonsamtal efter telefonsamtal. Nyhet på nyhet på nyhet om samma nyhet. Vi förlorar jobb. Nära och kära. Susning om morgondagen.
Trötta ögon möter andra trötta ögon i videosamtal. Ord möter ord. Vi möter ingen. Och som vi längtade. Efter att få skaka av oss vinterregnet och möta solen, vänner, främlingar. Hur klarar man sig utan andras närvaro? Man klarar inte.
Men sakta sakta slipar vi ner tillvarons vassa hörn med våra vältvättade handflator, lite i taget. Vi tar ut soporna och stannar till i solskenet med näsan i vädret. Vi skapar digitala museum, konserter och after works. Vi sjunger tillsammans från våra balkonger. Skapar lite lä i stormen som blev. Mitt i solskenet och mitt i den knoppande våren blev vi tvungna att stanna upp en stund. Fundera på allt vi tar för givet och allt annat.
Och plötsligt blev Pressbyråns "halva priset på glass" precis det som tog dig igenom en dag till.
